lördag 25 februari 2017

Recension: Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten

Det finns så många ansedda svenska författare som jag läst så lite eller ingenting av. Elisabeth Rynell. Sara Lidman. Och Bodil Malmsten. Det var egentligen först när hon dog förra året som jag började kika närmare på det hon skrivit, men jag tog mig inte i kragen. Men så hittade jag den här boken i min lokala second hand-butik och tänkte att tiden var kommen för att prova på henne.

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är den sista delen i Bodil Malmstens serie loggböcker, en slags fragmentarisk journal eller dagbok där samhälleliga betraktelser och stora frågor möter den lilla människan och de individuella upplevelserna. Läsaren får följa flytten till lägenheten i Stockholm, politiska betraktelser och mötena med människorna i näromgivningen, såväl som en förlamande sorg.

Och ett skepp är en av de sista böckerna som Bodil Malmsten skrev innan sin död, och jag kan lite tycka att det ligger mig som en ny läsare i fatet. Jag tror att jag skulle ha uppskattat henne betydligt mer om jag läste en av hennes romaner, än en av de sista loggböckerna hon skrev, som ibland nästan verkar förutsätta en viss förkunskap. För mig känns boken ganska lösryckt och jag har haft svårt att verkligen fastna i den även om jag gillar många av de knivskarpa betraktelserna.

Det är utan tvekan en bok som handlar mycket om åldrande och en tillbakadragenhet inför en värld som uppfattas som allt mer negativ och oroväckande. Många av inläggen i boken handlar om privatiseringen av välfärden, om sociala problem och klassklyftor - allt genom en prisma av den egna maktlösheten och det gnagande samvetet. Bodil Malmsten fantiserar om att låta rumänerna hon ser på gatan sova uppe på vinden i hennes hus, betraktar ofta den hemlösa kvinnan i kvarteret och våndas över sitt eget privilegium.

Ändå finns det alltid ett hopp som genomsyrar boken - det är en kritik mot dagens samhälle, men aldrig så pessimistisk att den dränks i mörker. Där finns de vackra skildringarna av barn och av balkongen som en dag ska blomma i full lummighet. Det är en bok tillägnad de ofödda, och på många sätt uppfattar jag boken som en skildring av en förberedelse inför att ge sig av - en stillsam, sorgsen sådan som ändå lyckas blicka framåt.

Loggboken är inte skriven i kronologisk ordning utan tiden böljar lite fram och tillbaka som den vill. Emellanåt bryts texten av med fotografier och bilder, och jag gillar det, det ger en bok som hade kunnat bli tung en lättare, mer lättsmält framtoning.

Ändå är det något som saknas för mig. Upplägget på boken verkade nästan lova någonting lika briljant som Elisabeth Rynells Skrivandets sinne, men Och ett skepp kommer mig inte så nära. Formuleringarna är vackra, iakttagelserna skarpa och relevanta, men det är ändå en bok jag läser på armlängds avstånd. Kanske får jag prova en av Malmstens romaner nästa gång.

"Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig", 2013

fredag 24 februari 2017

Tankar om chicklit och sexism

Skrev här för ett par dagar sedan att jag gått med i en bokcirkel - och nu har vi haft vår första träff. Det ska bli fantastiskt kul! Den första boken vi ska läsa är Försoningen av Hannah Widell och Amanda Shulman, de två skaparna bakom Fredagspodden som jag inte lyssnat på i en endaste sekund. Det är alltså en bok som jag personligen aldrig skulle ha valt, och just därför ska det faktiskt bli väldigt intressant och kul att ta mig an den.

Utan att ha gett mig på boken ännu gissar jag att det är en bok som faller in helt och hållet i chicklit-facket, en genre jag har väldigt lite erfarenhet av. Jag ska vara helt ärlig och erkänna; det är nog lite för att jag uppfattar det som en fjantig genre. En tjejig genre. Men så fort jag tänkt den tanken blir jag rätt arg och besviken på mig själv, för den inställningen är ingenting annat än sexism. Chicklit är en så föraktad genre enbart av anledningen att det är majoriteten kvinnor som läser den, och det är den sämsta anledningen i hela världen att förakta något. Min inställning beror helt och hållet på en elitistisk syn på litteratur som jag fått i mig under mina år som läsare och som litteraturstudent, och det är något jag försöker jobba på. För finns det någonting värre än att skambelägga andra för vilken typ av böcker de läser?

Ordentligt arg blev jag för ett par år sedan, när det finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms la upp en humoristisk gif på Instagram med bildtexten: När någon kallar ditt mästerverk för chicklit. Jag tror fullt och fast på att det egentligen inte är genren som är problematisk, utan hela inställningen till den inom litteraturvärlden. Och det inkluderar min egen inställning.

Nu har ju jag svårt för romantik och humor redan som det är i litteratur, och det är fullt möjligt att jag kommer avsky Försoningen. Men - det är också möjligt att jag inte kommer göra det. Dags att försöka närma sig den med ett så öppet sinne som möjligt!

Hur tänker ni kring chicklit-genren? Har ni samma problematik som jag, eller kanske helt tvärtom? Det skulle vara intressant att läsa hur andra tänker kring just detta.


torsdag 23 februari 2017

Habegär gånger två

Igår skrev jag om mitt habegär efter Selma Lagerlöfs nyutgivna pocketböcker. Ni som följt mig här ett tag känner nog också till hur mycket jag gillar Out of Print och deras prylar - kläder, necessärer, smycken och allt möjligt annat - med boktema såklart. Nu har de börjat sälja fantastiskt fina pins i emalj. De har med motiv både av The Hungry Caterpillar, The Little Prince och Where the Wild Things Are, men mina favoriter är nog de med motiv av Edgar Allan Poe, av Liftarens guide till galaxen och såklart This is how we roll - perfekt för en biblioteksarbetare som jag, även om jag bara är vikarie. Vilken är era favorit?








onsdag 22 februari 2017

Årets bokrea-tips

Höll ju till och med på att missa att bokrean började idag! Jag har massor av böcker i hyllan som stått olästa alldeles för länge (och dessutom en ekonomi som är bättre lämpad för bibliotek och second hand än för bokhandlar), så jag tror att jag kommer hålla mig ifrån årets rea så mycket jag kan (fast vem vet...)

Men även om jag själv inte känner mig så sugen på årets rea så har jag botaniserat lite bland årets utbud, och tänkte tipsa lite om de böcker på rean som jag tycker är mest läsvärda.

Först ut, Färjan av Mats Strandberg ska tydligen gå att hitta på årets rea. En spännande, tät skräckroman för den som inte räds en blodig handling.

Störst av allt av Malin Persson Giolito var en av mina favoriter från 2016, och också den går att hitta billigare nu. Även den tangerar skräckgenren, men helt utan övernaturligheter. Istället är det ett spännande rättegångsdrama om rikedom, makt och utsatthet.

För att fortsätta på skräcktemat finns också John Ajvide Lindqvists Rörelsen, den andra delen i hans planerade trilogi, att hitta på rean. Krypande skräck och vidriga badkar...

Förrförra årets Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj finns också att hitta, hennes starka dokumentärroman Kriget har inget kvinnligt ansikte rekommenderas varmt.

För er som tar er ut på rean: Happy hunting!




måndag 20 februari 2017

Habegär

Vad är bättre att börja blogga om igen, än saker man spanat in och känner att det kliar i fingrarna efter? Ni som hänger på instagram och följer lika många förlag där som jag, har kanske också sett att Albert Bonniers förlag gett ut Selma Lagerlöfs alla böcker i fantastiskt fina nya blomstrande omslag. Titta bara:


Nu kan jag ju inte helt ärligt påstå att jag brinner av en osläckbar längtan efter att läsa mer Selma Lagerlöf, men finns det någon annan författare man hellre har i hyllan än en den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur/vår första kvinnliga medlem i Svenska Akademien? Jag tvivlar på det. Och bara omslagen får mig att bli mer sugen på att läsa...

söndag 19 februari 2017

Uppdateringar

Ni vet när man säger att man ska göra grejer och sen bara... inte gör dem. Fick nyligen ett par kommentar här om hur lite jag bloggar, och jag är ju den första att hålla med. Tack hörni, för att ni påminner mig om att jag har läsare som gör det här värt det!

Jag har kommit ur vanan, helt enkelt, och så läser jag så lite numera - jag håller på med Bodil Malmsten för tillfället men någon riktig läslust har jag inte riktigt hittat tillbaka till, och skolan tar upp mycket av min tid (vem visste att ett nytt språk skulle vara så hemskt svårt?) Det är synd, för även om jag inte läser så mycket som jag brukar, så gör jag ju ändå faktiskt saker som platsar att blogga om här.

Till exempel var jag på klassikerprat på Stadsbiblioteket häromveckan, som handlade om Hemingways Farväl till vapnen. Översättaren som gjort en nyöversättning var där och pratade om Hemingway, romanen och svårigheterna i översättningen, och det var hemskt intressant. Så här såg det ut när Stadsbiblioteket letat upp allt de hittade om Hemingway och skyltade med:


Andra roliga saker är att det finns en jättebra second hand-butik bara fem minuter från min dörr, där jag fyndat en hel del böcker som faktiskt förtjänar ett eget inlägg snart. Jag ska fila lite på det!

Men det roligaste av allt, som kanske kan bli lite av en startkabel för Booksessed, är att jag imorgon kommer börja bokcirkla igen! Jag ser hemskt mycket fram emot det, mest för att jag vill väcka min läslust igen och hitta tillbaka till bloggandet. Första boken kommer nog bli Två systrar (vilken del i serien är jag osäker på just nu) av Hannah Widell. Är det någon som läst den?

Vad läser ni andra? Och vad hittar ni på för roliga bokrelaterade saker medan jag prokrastinerar?

torsdag 26 januari 2017

Recension: Sista vakten av Stephen King

Jag vet att jag har varit frånvarande från bloggen alldeles för länge, och det gäller kanske recensionsinläggen mer än några andra. Livet och läsandet är lite vad det är, och ibland hinner det förra ikapp det senare. Jag har helt enkelt inte riktigt hunnit med. Men så däckades jag i årets första förkylning i en lägenhet utan internet, och det blev pushen som tydligen behövdes för att jag skulle ta mig upp på banan igen. Boken i fråga blev den sista i Stephen Kings thriller-trilogi om Bill Hodges.

Trots att Bill och hans medhjälpare lyckats få fast Brady Hartsfield, mannen som kallade sig Mercedesmördaren, och till och med gjort honom till invalid för livet på stadens sjukhus, så verkar historien om honom inte överspelad. När människor med kopplingar till Hartsfield oförklarligt börjar ta livet av sig misstänker Hodges att Hartsfield inte är så borta som han vill tro. Ligger det något i alla de rykten från sjukhuset, de om att mystiska saker händer i Hartsfields rum? Trots att det verkar omöjligt leder alla trådar ofrånkomligen tillbaka till den lealöse mannen i sin sjukhussäng – och till en serie utdaterade spelkonsoler vid namn Zappit. Snart inser Hodges att han står inför något han aldrig kunnat drömma om, och tiden rinner ut snabbare än han vill erkänna.

Jag har gillat de båda första böckerna i den här trilogin långt mer än vad jag väntat mig, jag som normalt inte har så mycket till övers för deckare eller kriminalromaner. Även om jag tyckt att karaktärerna ibland är lite väl platta så har de haft sin charm, och King är som vanligt hemskt duktig på det han gör. Han är effektfull när han behöver vara det, tillbakahållen när det krävs och vrider tempot upp och ned precis vid rätt tillfällen. Ibland kan det kännas en aning som en formula, men det går inte att förneka att det är en formula som fungerar.

Jag är lite tveksam till den sista bokens inslag av övernaturligheter, eftersom jag på sätt och vis gillade att se King helt förkasta det greppet, som han normalt så ofta återvänder till. De första två böckerna var en ganska trevlig försäkran om att jo – han kan ju skriva annat också. Och han gör det bra. Ändå tycker jag nog att de övernaturliga elementen i Sista vakten är så pass stramt hållna att det ändå fungerar, även om jag kanske hade gillat serien mer om den var enhetlig på den punkten. Sista vakten fungerar, rakt igenom, och är en bok som man liksom kan hoppa på i farten och sen bara njuta av färden. King kan konsten att hålla en underhållen, undrande, och på helspänn, och de sista hundra sidorna är svåra att släppa.

Jag har också gillat konceptet med en trilogi. Det är inte ofta King skriver serier – rätta mig om jag har fel men jag tror bara att det är hans Det mörka tornet-serie som finns, utöver den här lilla trilogin, och det har varit roligt med utsikten att ha karaktärer att återvända till. Serien som helhet är snygg och väl ihophållen, den har en formula utan att vara tråkig, och passar helt och hållet in i deckargenren utan att för den sakens skull kännas trist. I efterhand kan kanske den andra boken, som jag visserligen gillade skarpt, kännas lite som den udda fågeln i sammanhanget, men det gör mig inte särskilt mycket.

Det som dock stört min läsning en smula har varit en översättning som emellanåt skaver. Det förvånar mig, eftersom översättaren, John-Henri Holmberg, normalt gör ett enastående jobb med sina King-översättningar. Det finns ordval som känns märkliga eller slarviga, för att inte tala om de otaliga stavfel – och ett par formgivningsfel – som smugit sig in. Det sänker helhetsbilden av romanen.


Men kort sagt har Sista vakten varit en perfekt bok att ta sig an när man legat vrålförkyld i radioskuggans land. Det är en värdig och passande avslutning på en fin trilogi som känns unik för Stephen King, och just därför både rolig och fräsch att läsa. En bra första bok att börja året med, med andra ord.

”End of Watch”, 2016

onsdag 25 januari 2017

Bokåret 2016: en enkät

Sen eller ej med mina genomgångar i år, här kommer de iallafall! Det är såklart också dags för årets enkät. Läs förra årets här.

1. Hur många böcker har du läst år 2016?
34 stycken.

2. De fem sämsta böckerna du läste? 
Det här är nog böckerna som gav mig minst eller gjorde mig mest besviken:

The City and the City av China Miéville
The Blue Flower av Penelope Fitzgerald
Disclaimer av Renée Knight
Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling mfl.
Om jag var din tjej av Meredith Russo.


3. De fem bästa?
Och böckerna som levde upp till förväntningarna eller helt toppade dem:
Another Country av James Baldwin
Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Den som finner av Stephen King
Yuko av Jenny Milewski
Störst av allt av Malin Persson Giolito

4. Den sorgligaste boken du läste?
Jag känner att jag borde svara I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv här, men det kommer jag faktiskt inte att göra. Den sorgligaste boken för mig i år var nog All the Bright Places av Jennifer Niven.

5. Den du aldrig kommer glömma?
Det har visat sig svårt att glömma Baldwins Another Country, men det kan nog bero mycket på de föreläsningar av vår duktiga lärare som kom med på köpet.

6. Den mest spännande?
Helt klart Kings Den som finner. Kanske den enda boken i år som verkligen, verkligen sög fast mig.

7. Den längsta?
Föga förvånande: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie (som faktiskt skrev den längsta boken jag läste förra året också), med 586 sidor.


8 ... och kortaste?
Novellen Ojura av Stina Stoor, 28 sidor. 

9. Den med vackrast omslag?
Jag gillade alla tre omslagen till Philip Pullmans His Dark Materials-trilogi väldigt mycket. 

10. Den med fulast omslag?
Förmodligen Frukost på Tiffany's av Truman Capote.


12. Hur många böcker recenserade du?
32!

13. Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2016? 
Jag har sett den usla filmatiseringen av Philip Pullmans His Dark Materials: Northern Lights, men tack och lov inte i år. Sen såg jag också Psycho, filmen som ligger till grund för fackboken Monster i garderoben av Johan Hilton.

14. Hur många seriealbum läste du?
Inga alls...

15. Hur många av böckerna kom ut 2016?
Om jag var din tjej, Du, bara, Harry Potter and the Cursed Child, och Störst av allt.16. En som bok alla borde läsa?
Jag tror jag slår ett slag för Americanah, som kändes väldigt viktig om än USA-centrerad.

17. Den roligaste boken du läste?
Den här frågan får mig alltid att känna mig som världens deppigaste människa - läser jag ens roliga böcker? Jag antar att Magisterlekarna är rolig på ett lite absurt sätt, men också Another Country och Störst av allt har inslag av humor, om än en mycket svart sådan.


18. Den mest hypade boken du läste?
Här är det ju svårt att inte svara Harry Potter and the Cursed Child.

19. Den du hade väldigt stora förhoppningar på, och boken överträffade?
Störst av allt hade fått så mycket bra kritik att jag inte riktigt vågade hoppas på att jag också skulle gilla den, men det gjorde jag minsann.

20. Den du blev mest besviken på?
Helt klart Harry Potter and the Cursed Child.

21. En relativt okänd bok du läste, som fler borde läsa?
Fler borde verkligen läsa James Baldwin överlag, och Another Country i synnerhet.


22. Vilka fem böcker som kommer ut 2017 ser du mest fram emot att läsa?
Just nu kan jag inte komma på någon bok jag är riktigt pepp på som jag vet ska komma. Jag ser istället fram emot att blanda en massa nytt och gammalt och läsa mycket på svenska igen.

23. En bok som kom ut det här året som du inte hann läsa, men vill?
Oj, många. Oväntat nog har jag blivit sugen på Fredrik Backmans nya, Björnstad. Flickan med gåvorna tycker jag också verkar bra, och så tegelstenen Ett litet liv.

24. Den bok/de böcker du rekommenderade mest till andra under 2015?
Störst av allt, skulle jag tro.

25. Den bästa serien du upptäckte under 2016?
I år läste jag bara en serie, och det var en omläsning av His Dark Materials. 


26. Den bok du såg mest fram emot?
Nog också Kings Den som finner.

27. Favoritförfattare du upptäckte 2016?
Det känns som om jag upptäckte James Baldwin allt mer - inte för att jag läste mycket av honom, men jag fick upp ögonen för honom som författare och tänker verkligen se till att läsa mer av honom. Han var en mycket intressant människa med ett ännu intressantare liv, och hans böcker reflekterar mycket av det. Dessutom har han ett driv jag sällan skådat hos någon annan författare.

28. Den mest minnesvärda karaktären du stötte på?
Störst av allts Maja kommer jag nog minnas ett tag.

29. Vilken bok påverkade dig mest?
Det var nog Therése Söderlinds Norrlands svårmod. Den var extremt svår att släppa.

30. Vilken bok kan du inte fatta att du INTE läst förrän 2016?
Anne Franks dagbok. Hur har jag missat den?

31. Favoritcitat från en bok du läst 2016?
Kanske det här, från Another Country:
"Perhaps now, though, he had hit bottom. One thing about the bottom, he told himself, you can't fall any further. He tried to take comfort from this thought. Yet there knocked in his heart the suspicion that the bottom did not really exist."

32. Den bok du läste 2015, som du kan tänka dig att läsa om 2017?
Another Country kan jag nog tänka mig att läsa om i framtiden.

33. Vilka tre bloggare taggar du?
Nu är jag ute i så extremt sen tid i år att jag helt struntar i att tagga folk, för de har bergis redan gjort alla sådana här listor redan.

söndag 22 januari 2017

En mycket sen årslista 2016

Hej bloggen! Long time, no see, som man säger. Men nu tror jag faktiskt att jag kanske är tillbaka - alla mina akuta deadlines är nu över, jag har avslutat mina vikariat, flyttat tillbaka till Göteborg och skaffat mig internet - och faktiskt också läst ut årets första bok!

För att fira allt detta kan jag ju ta och göra min årsgenomgång, som jag aldrig gjorde i slutet av december. Den är inte så kul för år 2016, men nog är den väl ändå värd en titt. Alltså - här är alla böcker jag läste 2016.

Magisterlekarna av Kristofer Folkhammar
Allt går sönder av Chinua Achebe
Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz
Jack av Ulf Lundell
Anne Franks dagbok av Anne Frank
His Dark Materials: Northern Lights av Philip Pullman
His Dark Materials: The Subtle Knife av Philip Pullman
His Dark Materials: The Amber Spyglass av Philip Pullman
Another Country av James Baldwin
The City and the City av China Miéville
All the Bright Places av Jennifer Niven
Frukost på Tiffany's av Truman Capote
The Blue Flower av Penelope Fitzgerald
The Vertical Hour av David Hare
Om jag var din tjej av Meredith Russo
Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath
Monster i garderoben av Johan Hilton
Djupa ro av Lisa Bjärbo
Den som finner av Stephen King
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist
Du, bara av Anna Ahlund
Yuko av Jenny Milewski
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Snödrottningen av Michael Cunningham
Disclaimer av Renée Knight
Leo av Catharina Bergsten
Vi bara lyder: en berättelse om Arbetsförmedligen av Roland Paulsen
Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Harry Potter and the Cursed Child av J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Macbeth av William Shakespeare (svenska)
Macbeth av William Shakespeare (engelska)
Gulliver's Travels av Jonathan Swift
Ojura av Stina Stoor

Sammanlagt har jag läst 34 böcker år 2016 - en siffra jag inte är supernöjd med, med tanke på att förra årets var 74. Att jag läst så mycket mindre under året som gått beror dock på massor av olika saker, kanske främst bara sådant som kan tryckas in under rubriken "Livet". Jag har varit betydligt mer upptagen än vad jag räknat med, med saker som att plugga en fortsättningskurs i engelska i Brighton, med deadlines och tentor var och varannan vecka, och dessutom med att skaffa pojkvän. Det hela har resulterat i att tiden helt enkelt inte räckt till, och all läsning jag gjort har varit skolinriktad. Men jag tänker att så får det helt enkelt vara, ibland.

Hur som helst - hur ser årets lista ut mer i detalj?

Att jag pluggat engelska syns - sju av böckerna på listan är kursböcker (de av dem jag lyckades läsa ut, vill säga...), och sammanlagt är elva av årets böcker på engelska. Jag måste erkänna att jag under mina två terminer i England blev lite mätt på att läsa just på engelska, och jag har längtat tillbaka till svenskan. Därför läste jag ganska mycket svensk litteratur på sommaren medan jag var hemma i Skåne.

I år har det också smugit sig in två fackböcker - Monster i garderoben och Vi bara lyder (och kanske räknas också Anne Franks dagbok in i den här kategorin).  För ovanlighetens skull finns det också tre pjäser med - helt och hållet engelskakursens förtjänst - nämligen The Vertical Hour och de två upplagorna av Macbeth. Två noveller från Novellix finns också med, Plaths Johnny Panic och drömbibeln, och Stoors Ojura.

På tal om Plath, så kan nio av årets lästa böcker nog räknas in som klassiker eller kultromaner, från Lundells Jack till Swifts Gulliver's Travels. 

Någon bra geografisk variation finns det dock knappast - jag har läst Achebe och Adichie som båda är nigerianska författare, annars är det bara engelskspråkiga och svenska författare på listan. Bättring utlovas. Detsamma gäller fördelningen män/kvinnor - 19 män och 15 kvinnor är inte så väldigt ojämställt, men ändå.

Sist men inte minst ber jag om ursäkt för hur åsidosatt bloggen blivit 2016. Jag hoppas att 2017 blir ett bättre år. Tack till alla läsare som trots allt funnits kvar! Ni är vad som gör det här så roligt.

måndag 9 januari 2017

Vad håller jag på med?

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag har missat både att skriva min årslista och månadens favorit för januari - för att inte tala om att recensionerna är färre än nånsin. Det hela beror på att jag suttit som i ett akademiskt skruvstäd hela julen - med uppsatser, arbeten och deadlines för att hålla mig konstant sysselsatt. Det, i kombination med julhelger, resande, flyttförberedelser och jobb har fått bloggen att hamna långt ned på prioritetslistan.

Jag hoppas att jag snart kommer på banan igen. Ett av mina nyårslöften för året är att läsa mer och blogga mer, och jag hoppas på att uppfylla det.

Hoppas annars att alla mina läsare har haft en fin början på året! Jag hoppas att vi ses mer frekvent här under 2017!