söndag 29 augusti 2010

Veckans recension: Patient 67 av Dennis Lehane

På den lilla ön Shutter Island ligger mentalsjukhuset Ashecliffe. Det är ett hårt bevakat ställe där man bara tar emot de mest våldsamma patienterna, de som mördat, varit våldsamma och som lider av extrema vanföreställningar. Nu, år 1954 har en av patienterna, Rachel som dödat sina tre barn, rymt. Den sheriff som skickas dit för att ta hand om fallet är Teddy Daniels. Han får tilldelat sig en partner som han aldrig förr träffat, en hygglig kille vid namn Chuck. De blir genast vänner och Teddy upptäcker att han nästan utan problem kan berätta för Chuck om sin döda fru, och prata om ärren som fortfarande finns kvar från krigets dagar.
Men väl på Shutter Island börjar saker och ting te sig underliga redan från början. De träffar Cawley, en av doktorerna som verkar både trevlig och sympatisk, men resten av personalen verkar spela något slags teater, som om de på förhand vet vad de ska säga.
För att inte tala om patienten som rymt. Rachel Solando är spårlöst försvunnen från sitt rum. Låset har inte dyrkats upp. Fönstret är oskatt. Det är som om hon gått upp i rök – men på ön finns det ingenstans att ta vägen, absolut inte nu när en storm är på väg in. Teddy och Chuck kommer snabbt överens om att hon måste ha haft omfattande hjälp utifrån – kanske från hela personalen. De som beter sig så underligt, som verkar läsa innantill när de pratar, som inte verkar anstränga sig det minsta när de söker igenom ön och som vägrar visa patienternas journaler eller tala sanning om vad som finns bakom de höga stängslen runt den gamla fyren.
Men fallet med Rachel Solando är inte den enda anledningen till att Teddy är på ön. Han har hört rykten om de fruktansvärda tillvägagångssätt som sker på mentalsjukhuset, om vilka hemska experiment som läkarna utför på patienterna, och dessutom har han egna, högst privata skäl till att befinna sig på Shutter Island. Men sanningen verkar glida allt längre bort för varje svar som Teddy och Chuck får. Det hela börjar mer och mer likna en konspiration och vansinnet börjar kännas mer verkligt än den sanning som de jagar...

Filmen Shutter Island hade premiär i år, och de små detaljer jag lyckades snappa upp gjorde mig intresserad. Men jag bestämde mig för att läsa boken innan jag ser filmen, även om det som vanligt innebär att jag kanske blir besviken på filmen sedan.
Hursomhelst är Patient 67 ett rent nöje att läsa. Den är spännande och bra skriven med ett språk som framförallt gör att jag faller in i bokens stämning. Det får mig att vara lugn när bokens tempo är lugnt, och helt uppskruvad när det ökar. Ibland är det meningar på gång som har sex eller sju ”och” i sig och som blir förvirrade, men det händer bara ibland och det kan jag utan problem bortse ifrån.
Jag har hört att filmen hade en twist och blev inte så överraskad när detta inträffar i själva boken – jag ska inte avslöja för mycket nu – men trots att jag var mer eller mindre beredd på det som hände i bokens upplösning så slår jag igen boken med ett brett leende på läpparna. Inte för att den slutade lyckligt, utan för att Patient 67 är ett perfekt exempel på vilka effekter man kan uppnå i ett skrivande. Vad ord kan göra, vad ord kan skapa och åstadkomma om man använder dem på rätt sätt.
Det är en berättelse som är originell och spännande, en thriller som också är lite mer av en deckare och psykologisk roman. Den handlar inte bara om en rymning utan också om Teddys öde – Teddy är en tragisk karaktär, förstörd av kriget och med sitt livs kärlek för evigt förlorad. Chuck är däremot en härlig kontrast med rapp dialog, och tillsammans bildar de ett par som är både sorgligt och komiskt. Det är skönt när det blir lite lättsamt också, för det är en ganska mörk roman. På det stora hela skulle jag vilja beskriva Patient 67 med ordet väluttänkt. Den är smart och den är imponerande bra upplagd. Den är kanske inte ett odödligt verk, men den är helt klart läsvärd och jag tror att väldigt många kan uppskatta och låta sig ryckas med av den.

Shutter Island”, 2003

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar