söndag 15 september 2013

Veckans recension: Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

För några år sedan läste jag en bok av Audrey Niffenegger som heter Tidsresenärens hustru; en roman som jag tyckte var fängslande, välskriven och faktiskt fantastiskt bra. Eftersom jag tyckte så bra om den boken tänkte jag att jag skulle ge Niffenegger ännu en chans i Själens osaliga längtan.

När Elspeth Noblin dör testamenterar hon sin lägenhet och nästan alla sina ägodelar till sina två systerdöttrar, ett par identiska tvillingflickor som hon aldrig ens träffat. Tvillingarna Julia och Valentina, i början på tjugoåren och i väntan på att livet ska börja, packar sina väskor och flyttar från Chicago till London, in i sin mosters stora lägenhet alldeles intill Highgate-kyrkogården. Väl där stiftar de bekantskap med sina båda grannar; Martin som bor ovanför dem och vars tvångstankar inte tillåtit honom att lämna sin lägenhet på flera år, och Robert, grannen under dem som verkar ha haft en kärleksrelation med deras nu döda moster. Dock lägger de snabbt märke till att det verkar finnas en tredje närvaro i deras nya hem. De inser att trots att deras moster är död, verkar hon finnas kvar i lägenheten, och hon vill väldigt gärna ha kontakt med dem...

Liksom Tidsresenärens hustru den här boken är onekligen väldigt, väldigt välskriven. Karaktärerna är mänskliga och relaterbara, miljöerna fantastiskt beskrivna och språket närapå felfritt. Niffenegger har en stil och ett språkbruk som jag verkligen faller för, och blandar det övernaturliga med det verkliga på ett sätt som jag tycker är känsligt och vackert. Själens osaliga längtan kommer för mig som en fantastisk sträckläsningsroman efter en tids lästorka där jag inte kunnat koncentrera mig på någon bok alls, utan påbörjat flera stycken för att snabbt lägga undan dem igen. Att läsa den här romanen som ändå är på nästan 450 sidor har varit skönt, roligt och engagerande.

Dock finns det en del saker med boken som irriterar mig, trots att både berättelsen, språket och många av de teman som boken bygger på intresserar mig mycket. Till exempel händer det att texten växlar i perspektiv mitt i kapitlen. Boken har ett ganska omfattande persongalleri och läsaren växlar mycket mellan deras olika vinklar och synpunkter, och ibland kan hoppen bli förvirrande och tvinga läsaren att gå tillbaka ett par rader för hänga med ordentligt. Det är irriterande i en bok som annars flyter på så totalt otvunget. Dessutom finns det en så kallad mörk familjehemlighet som jag gissat mig till redan i början av boken – och jag hade rätt, visar det sig, vilket är lite förutsägbart och tråkigt.

Dessa saker hade jag dock kunnat leva med. Det som drar ner hela mitt betyg på romanen är framåt slutet, då upplösningen närmar sig och jag som läsare plötsligt inser att jag inte riktigt längre förstår varför karaktärerna gör som de gör. Plötsligt tycker jag att deras beslut och motiv till sina handlingar inte riktigt stämmer överens med den bild av dem som jag har. Utan att förstöra för mycket för den som vill läsa boken, så kan jag ta exemplet med Valentina. Genom hela boken görs det klart att hon tycker att hennes tvillingsyster Julia bestämmer över henne för mycket, något som har stor betydelse för handlingen och karaktärernas utveckling. Dock förstår jag aldrig vad det är som driver henne till så drastiska åtgärder som hon faktiskt tar vid, och ofta framåt bokens slut upplever jag att jag missat något i karaktärsbeskrivningen – Julia är ju inte så hemsk som Valentina framhäver, till exempel, och jag finner det svårt att tro på att Valentinas känsla av att vara kvävd är så stor att hon skulle göra det hon gör. Jag tror att författaren kanske fastnat i att försöka ge varje karaktär både bra och dåliga drag, och gjort dem nästan för mångfacetterade, så att jag faktiskt har svårt att se någon av dem som elak eller galen, vilket jag skulle behöva tro för att förstå deras handlingar.

Hur som helst är Själens osaliga längtan ändå en bra bok. Den har ett vackert, flytande språk som passar berättelsen väldigt bra, och har många bitar och karaktärer som författaren ändå lyckas passa ihop väldigt bra. Den lyckas bolla många teman och frågor på ett skickligt sätt; tvillingskap, familjerelationer, kärleksrelationer, ett sökande efter en egen identitet och också stora frågor om livet och döden, och inte minst livet efter döden. Boken skapar tydliga bilder i mitt huvud när jag läser och även om jag framåt slutet blir lite förvirrad och besviken så är det ändå en läsvärd bok med ett par twistar som inte går av för hackor.

”Her Fearful Symmetry”, 2009

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar