fredag 20 juni 2014

Recension: Farlig midsommar av Tove Jansson

Glad midsommar på er allihop! Vad skulle kunna vara bättre en dag som denna än att recensera en bok som utspelar sig just på midsommarafton? Det är alltså dags för den fjärde boken (eller femte, beroende på om man räknar in Småtrollen och den stora översvämningen) i Muminserien.

Det är juni i Mumindalen och Muminmamman gör årets första barkbåt åt Mumintrollet, som känner sig ledsen. Han saknar Snusmumriken, som ännu inte kommit tillbaka efter sin vintervandring. Men när en stor flodvåg lägger Mumindalen under vatten sveps hela Muminfamiljen tillsammans med några vänner ut i en trolsk och lite farlig midsommarnatt som blir ett större äventyr än de kunnat föreställa sig.

Jag fastnade som sagt ett bra tag i Muminpappans memoarer, och därför är det skönt att upptäcka att jag faktiskt tycker om Farlig midsommar lika mycket som de andra böckerna i serien. Det är en återgång till den trolska och fantasifulla världen som innehåller alla möjliga små varelser. I Farlig midsommar träffar man för första gången Homsan och Misan, två små varelser som har plågsamt mänskliga attribut som står i kontrast till Muminfamiljens mer harmoniska läggning. Homsan måste få veta hur saker fungerar och är mindre intresserad av hur de känns, medan Misan alltid är olycklig på ett sätt som man kan känna igen sig väldigt starkt i.

En ny karaktär är också Lilla My, som bara nämnts i förbifarten i Muminpappans memoarer och som jag sett fram emot att få läsa om väldigt länge. Hon är en härligt rebellisk karaktär som visar att liten inte betyder svag, och som står i uppfriskande kontrast mot de lite mossiga könsrollerna som råder hos Mumintrollen själva. Egentligen är kanske karaktärerna och den briljanta studien av de olika personligheterna något av det mest intressanta hos de här böckerna, och en stor del av det som gör dem så lämpliga också för vuxna.

Men Farlig midsommar är framför allt ett äventyr där Muminfamiljen och deras vänner skiljs åt och sedan förenas på de mest dramatiska sätt. Det är också en väldigt rolig bok; det finns en finurlig och intelligent humor i den här serien som ofta får mig att le, om inte skratta högt, och Farlig midsommar är kanske den roligaste boken i serien hittills. Men så finns det också den där underliggande känslan av fara och melankoli som utmärker de här böckerna. Det är som om någonting större och inte helt ofarligt ligger och lurar precis under ytan, även om det inte är lika märkbart i just den här boken, som präglas mer av fantasi och sommarkänsla.

Jag har själv inte läst Shakespeares Stormen, men jag har förstått att Farlig midsommar parodierar och refererar på många sätt till den pjäsen. Just teater är ett stort tema i Farlig midsommar, och mycket av handlingen är förlagd till en teater med alla dess lite absurda och nästan spöklika attribut - till exempel stora kulisser och saker som ser äkta ut men som är rekvisita.

Sammanfattningsvis är Farlig midsommar  en typisk Muminbok, där det ligger en stor melankoli som ibland tangerar det obehagliga just under en yta som är väldigt inbjudande, även om just den här boken är en av de ljusaste med sin humor, magi och äventyr. Framför allt har den där alldeles särskilda Muminkänslan som man bara vill tillbaka till.

Nästa bok i serien heter Trollvinter och den ska jag köpa så fort jag får tillfälle. Jag vill hemskt gärna läsa ut den här serien i sommar, för det är helt fantastisk sommarläsning.

"Farlig midsommar", 1954

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar