Recension: Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Den här boken var lite av en impulsreservation på biblioteket - jag har aldrig hört talas om författaren och handlingen har jag bara blivit intresserad av efter att ha läst om den på Bokboxen. Så jag har inte haft några särskilda förväntningar på den - men ofta är ju det de bästa förutsättningarna för en bra läsupplevelse.

Boken följer tre kvinnor - pensionären Rachel, som aldrig hämtat sig efter mordet på hennes dotter för nästan trettio år sedan, och Tess som just blivit brutalt dumpad av sin man och flyr tillbaka till sitt barndomshem tillsammans med sin lilla son. Och så Cecilia, som hittar ett märkligt brev bland sin mans ägodelar på vinden. På det står hennes namn, och texten öppnas i händelse av min död. Det verkar vara skrivet av hennes man för längesedan, men Cecilia blir misstänksam när hon märker hur angelägen hennes man är om att hon inte ska läsa det. När hon ändå gör det uppdagas hemligheter som kanske skulle ha förblivit begravda.

Jag tänkte att jag verkligen skulle gilla handlingen i den här boken, och på sätt och vis gör jag det. Jag tycker om bokens fokus på hemligheter och på de psykologiska effekter som karaktärerna upplever när de ställs inför det extrema. Mer än något annat är nog Öppnas i händelse av min död en tänk om-roman; tänk om det här hade hänt en själv? Vad hade man gjort? Hur hade man reagerat? Och boken vinner mycket på den taktiken, för det är både skrämmande och fascinerande att tänka sig in i karaktärernas situationer. Att karaktärerna dessutom är välskrivna gör inte det hela sämre.

Men det är också där som jag ibland känner att boken blir lite väl sökt. Det är lite för mycket sammanträffanden och slumpmässighet för att jag ska köpa berättelsen rakt av. Men samtidigt är det lite av bokens poäng - att alla öden hänger ihop och att våra liv består av tusentals små beslut som sprider sig som ringar på vatten. Ändå kan jag inte låta bli att känna att allting är en snudd på för tillrättalagt och planerat. Den känslan bidrar också till att jag inte alls känner mig särskilt förvånad över bokens vändningar - jag räknar ut mycket av det som ska hända i förväg, vilket blir ganska tråkigt i längden.

Ändå slutar jag inte läsa boken, för även om den är snudd på för förutsägbar så märks det att Moriarty är en skicklig författare som vet precis vad hon gör. Hennes språk och stil påminner mig i viss mån om Stephen King - det är samma användning av vardagliga karaktärer i ovanliga situationer, samma skicklighet i beskrivningarna och dialogen. Jag känner mig trygg i läsningen, för det är solklart från början att jag inte behöver anstränga mig särskilt mycket, det är bara att följa med. Samtidigt är det ju det som jag också kan bli lite irriterad på - när boken skriver mig på näsan och förklarar allting utan att man som läsare får vara med.

Det gör att jag skulle vilja beskriva Öppnas i händelse av min död som en regelrätt underhållningsroman. Det är en spännande bok, och den är både engagerande och bra skriven, men den är långt ifrån intellektuell. Karaktärerna är skickligt tecknade, detaljerna är precis tillräckliga, dialogen är utmärkt. Den skildrar intressanta teman kring äktenskap, kärlek och hat i intressanta scenarion och jonglerar snyggt med ett stort persongalleri och uttänkta teman. Intressant att notera är också att det är en bok nästan helt uppbyggd kring kvinnliga karaktärer - männen är närvarande, men nästan aldrig drivande för handlingen, vilket är värt att fundera över.

Jag gillar romanen nästan hela tiden, men faktum kvarstår - den bjuder på få överraskningar och kan emellanåt kännas mer än övertydlig. Det här är ingen bok som tar några risker, och det gör mig lite besviken i en annars väldigt lättläst och engagerande läsupplevelse. Ändå är Moriarty så bra att hon alltid på något vis lyckas rädda berättelsen när den är snubblande nära det alltför klyschiga och överdrivna. Hon håller balansen på ett sätt som imponerar på mig, även när romanen inte gör det. Och det är väl knappast en bok som närmar sig det bästa jag läst, men det är verkligen en bladvändare, och jag har svårt att se att den inte skulle gå hem hos de flesta.

"The Husband's Secret", 2013