fredag 24 februari 2017

Tankar om chicklit och sexism

Skrev här för ett par dagar sedan att jag gått med i en bokcirkel - och nu har vi haft vår första träff. Det ska bli fantastiskt kul! Den första boken vi ska läsa är Försoningen av Hannah Widell och Amanda Shulman, de två skaparna bakom Fredagspodden som jag inte lyssnat på i en endaste sekund. Det är alltså en bok som jag personligen aldrig skulle ha valt, och just därför ska det faktiskt bli väldigt intressant och kul att ta mig an den.

Utan att ha gett mig på boken ännu gissar jag att det är en bok som faller in helt och hållet i chicklit-facket, en genre jag har väldigt lite erfarenhet av. Jag ska vara helt ärlig och erkänna; det är nog lite för att jag uppfattar det som en fjantig genre. En tjejig genre. Men så fort jag tänkt den tanken blir jag rätt arg och besviken på mig själv, för den inställningen är ingenting annat än sexism. Chicklit är en så föraktad genre enbart av anledningen att det är majoriteten kvinnor som läser den, och det är den sämsta anledningen i hela världen att förakta något. Min inställning beror helt och hållet på en elitistisk syn på litteratur som jag fått i mig under mina år som läsare och som litteraturstudent, och det är något jag försöker jobba på. För finns det någonting värre än att skambelägga andra för vilken typ av böcker de läser?

Ordentligt arg blev jag för ett par år sedan, när det finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms la upp en humoristisk gif på Instagram med bildtexten: När någon kallar ditt mästerverk för chicklit. Jag tror fullt och fast på att det egentligen inte är genren som är problematisk, utan hela inställningen till den inom litteraturvärlden. Och det inkluderar min egen inställning.

Nu har ju jag svårt för romantik och humor redan som det är i litteratur, och det är fullt möjligt att jag kommer avsky Försoningen. Men - det är också möjligt att jag inte kommer göra det. Dags att försöka närma sig den med ett så öppet sinne som möjligt!

Hur tänker ni kring chicklit-genren? Har ni samma problematik som jag, eller kanske helt tvärtom? Det skulle vara intressant att läsa hur andra tänker kring just detta.


4 kommentarer:

  1. Jag håller med om att genren är föraktad endast för att den tilltalar kvinnor.
    Själv gillade jag inte chick-lit förrän för ca ett halvår sedan, då jag hittade rätt bok och såg charmen i att läsa om kvinnor som kämpar med olika delar av livet. Tycker att det är så tråkigt att en sådan fantastiskt grej som läsning ska vara statusindelad. Att folk läser och mår bra av vad dom läser, är fantastisk bara det! :)
    Med det sagt så har alla genrer sina bra och dåliga representanter :)
    Kul att du vidgar dina vyer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så självklart när man försöker komma på en genre som är föraktad för att den bara blir läst av män - jag kan iallafall inte komma på en enda.
      Så fint att du hittat hem till genren! Håller helt med dig om statusindelningen, det är tråkigt när all läsning borde firas. Är ju själv ett stort fan av skräck som ansetts som lågstatus i många år, men som börjat få den upprättelse genren förtjänar. Jag hoppas detsamma kan komma att gälla chicklit!

      Radera
  2. Precis som en genre kallas "tantsnusk", typ 50 shades. Också för att det framförallt är kvinnor som gillar den typen av böcker så ska den förnedras och ses ner på. Blir så arg på sånt och gillar de genrerna lite extra "bara för att". Håller med dig i allt du skrivit, är precis den här himla elitistiska litteratursynen som är inne och förstör för en. Är det bra chicklit är det en grym genre tycker jag. Feel good är heller inte att förakta! Ska bli spännande att höra vad du tycker om Försoningen, jag har inte läst den men jag älskar Fredagspodden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är helt sant. Och så många av böckerna som hade kunnat vara "gubbsnusk" är kända för helt andra saker. Man får väl anta att alla böcker fyller sin funktion för någon, även om den någon inte är en själv! Och respektera det helt enkelt :)

      Radera