fredag 18 augusti 2017

Recension: Flickan med gåvorna av M.R. Carey

I våras när jag var på bio fick jag se en trailer för filmatiseringen av den här boken, och sedan kunde jag inte skaka av mig lusten att läsa den - detta trots att jag inte brukar dras särskilt mycket till dystopier, och definitivt inte till zombieinslag. När den sen dök upp som ett läsexemplar på jobbet tog jag tillfället i akt.

I en militärbunker lever Melanie, ovetande om omvärlden.  Allt hon känner till är klassrummet och sin cell, där hon blir hämtad varje morgon. Då håller en soldat en pistol riktad mot henne medan två andra spänner fast henne i rullstolen. I klassrummet finns läraren som hon älskar över allting annat - Miss Justineau. Melanie skulle göra vad som helst för Miss Justineau, och när militärlägret plötsligt kullkastas får hon chansen att bevisa det. Tillsammans med Miss Justineau, den hårda sergeanten, en soldat och den kallhjärtade Dr Caldwell tar sig Melanie fram i en värld hon inte ens visste fanns. En värld efter Kollapsen, där de hungriga härjar. 

Som sagt läser jag hemskt få dystopier. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det hänger ihop med samma anledning till att jag sällan läser fantasy - det känns som en sådan kraftansträngning att sätta sig in i en värld med helt nya lagar och regler. Jag kan helt enkelt inte alltid uppbåda den energin. Ändå är det alltid ganska roligt när jag väl ger det en chans. 

I läsningen av Flickan med gåvorna får jag starka Pestens tid-vibbar, och jag tänker också en hel del på boken med den snarlika titeln Flickan från ingenstans. I den här boken finns också en sjukdom, som bär ansvaret för att hela mänskligheten förvandlats till zombieliknande monster, styrda enbart av sina hungerskänslor. Bokens "hungriga" är intressanta, skräckinjagande och inte minst originella. Lite extra roligt är att det här för en gångs skull är en bok som utspelar sig i resterna av England, och inte USA. 

Handlingen vävs samman och bärs upp av ett litet antal karaktärer, vilket jag gillar. Det ger dem utrymme att utvecklas och för läsaren att lära känna dem ordentligt. Samtidigt är handlingen rak och actionspäckad - även om filosofiska frågor finns närvarande är det spänningen som är i första rummet. Och det är väl så det ska vara i en sådan här bok.

För spännande är den. Det är svårt att sluta läsa, och sidorna flyger fram med hjälp av de korta, intensiva kapitlen och den snabba handlingen. Men det jag verkligen gillar med den här boken är barnperspektivet, som är som starkast i början när Melanie är instängd i sin cell och inte känner till mer av världen än just den och klassrummet. Då är boken som allra bäst, när Melanie fäster sig vid glada, barnsliga detaljer samtidigt som läsaren själv förstår allt mer av vad som egentligen pågår. Effekten blir en blandning mellan naivitet och nattsvart mörker som är extremt bra utförd. Resten av boken är också bra, men mer action och handling, och mindre litterärt stilgrepp. 

Kort sagt är Flickan med gåvorna en bra bok om man letar efter något rafflande och spännande. Den känns unik och välskriven, och som ett perfekt underlag till en lika spännande film. Det ska bli intressant att se den nu när jag läst boken.

"The Girl with all the Gifts", 2014

torsdag 17 augusti 2017

King på bio

Igår var det svensk premiär för The Dark Tower - alltså filmatiseringen av Stephen Kings Det mörka tornet, och jag bestämde mig för ett biobesök. Efter att ha följt en del reaktioner online och sett trailern hade jag inte särskilt höga förväntningar, och tyvärr stämde de - filmen var, milt sagt, sådär. Kanske är det rentav tur att det är så pass många år sedan jag läste serien, eftersom jag antagligen blivit ännu mer besviken då. Största problemet med filmen är väl egentligen inte de kreativa friheter den tar sig, utan snarare att den misslyckats så stort i att förmedla vad Det mörka tornet egentligen handlar om, själva känslan i böckerna.


Men än är inte Stephen King-sommaren slut! Om några veckor går remaken av Det upp på bio, och även om jag antagligen kommer avlida av rädsla där i biosalongen känns den som en given film att se. Kolla in trailern!

lördag 12 augusti 2017

Självdisciplinen flög all världens väg

Trots att jag numera jobbar i en bokhandel har jag faktiskt, i mitt tycke, lyckats hålla mig rätt bra ifrån detta med att köpa böcker jag egentligen inte har råd med (även om det är väldigt svårt ibland med personalrabatten i bakhuvudet). Men häromdagen hände det - jag skulle prismärka en vagn med nya böcker och hjärtat hoppade liksom till i bröstet. För vilken bok har kommit, helt utan att jag haft den på radarn? Jo, Stig Dagermans Dagsedlar i precis samma utförande som jag har alla hans andra böcker i. Ni vet, de där som jag fick köpa begagnade från Bokbörsen för att jag var så sen med att inse att jag behövde äga dem.

Det fanns liksom inte ens på kartan att jag inte skulle ha den här boken. Kolla så snygg! Jag ser verkligen fram emot tillfället när jag kan ställa den i hyllan bland de andra och se hur bra de gör sig tillsammans...

söndag 6 augusti 2017

Prideläsning

Det är Pride-vecka, och vad passar då bättre än min årliga lista över riktigt bra böcker att läsa på HBTQ-tema? Precis som föregående år gör jag den här listan baserad på vilka böcker på temat som jag läst sedan förra årets lista. 


Först ut är faktiskt en fackbok, som till stor del handlar om samhällets syn på homosexuella män och hur den förändrats, med fokus på vita duken. Som analysexempel har den Hitchcocks klassiker Psycho. Jag pratar förstås om Johan Hiltons augustnominerade bok Monster i garderoben, en otroligt intressant bok om hur den avvikande sexualiteten exploaterats inom skräckfilm. Men den är också en fin biografi över Anthony Perkins, som hade huvudrollen i Psycho.

Ungdomsboken på listan är Du, bara av Anna Ahlund, en fin sommarlovsbok om John, som försöker hjälpa sin storasyster snärja sitt senaste kärleksintresse Frank. Men när John faktiskt får träffa Frank vänds allting upp och ned... En riktig kärleksroman!

Och så till något helt annat - skräck. Nämligen Hemmet av Mats Strandberg, som är regelrätt kuslig skräck, blandat med en mor och son-relation, men där sexualitet också har en viss plats. Otäckt, spännande och välskrivet.

 Ännu en tvär vändning, den här gången till sport. Björnstad av Fredrik Backman handlar primärt om mentaliteten i en liten stad där hockey betyder allt, och vad som händer när framgång blir viktigare än rätt och fel. Med i mixen finns också den skadliga jargongen i omklädningsrum, och hur det påverkar dem som inte passar in i mallen. 

Sist men absolut inte minst med sina 700 sidor, är min senast utlästa bok; Ett litet liv av Hanya Yanagihara. En fullständigt uppslukande läsupplevelse där man lever och andas med karaktärerna, om en grupp vänner som lever sina liv i New York. Om hemligheter, frågan om man kan fly från sitt förflutna eller om det alltid kommer jaga en, och kanske allra mest om den största kärleken av alla; vänskapen.

Som vanligt när jag tittar på vilka böcker jag valt den här gången slås jag av hur enformig den är - samtliga böcker i år behandlar bara manlig, homosexuell kärlek. Inget ont om det, men själv vill jag bli bättre på att läsa om lesbisk kärlek, om bisexuell kärlek, och mer trans- och queerlitteratur. Var finns alla de böckerna? Ge mig tips! Vilka böcker med inslag av HBTQ är dina favoriter, nya som gamla?

tisdag 1 augusti 2017

Recension: Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Länge, länge har jag tänkt läsa den här boken, men dragit ut på det för att jag ville ha en riktigt tjock bok att ta med mig på min semestervecka (som jag nyss återvänt från, hej igen bloggen!). Med över 700 sidor och ackompanjerad av en hel kör av hyllningar bestämde jag mig för att ta med mig Ett litet liv.

Boken handlar om fyra vänner - Willem, JB, Malcolm och Jude - som träffats under college-åren och som fortsätter hålla kontakten med varandra genom sina vuxna liv, när de alla flyttat till New York och försöker slå igenom, som konstnärer, advokater, skådespelare. De drömmer storslagna drömmar och stöttar varandra i stort och smått. I centrum finns Jude, som alltid varit full av hemligheter och som aldrig låtit någon av dem komma riktigt nära. Också när han blir framgångsrik förblir han plågad och inbunden. Hur mycket kan man egentligen lära känna en människa? Hur mycket av sitt förflutna går det att lämna bakom sig? Går det över huvud taget?

Det är svårt att beskriva vad den här romanen handlar om, eftersom den spänner över lång tid och inte alltid utspelar sig i kronologisk ordning. Till en början läste jag den med viss skepsis, orolig att jag inte skulle tycka att den var sådär bra som alla sagt, och under ett par kapitel tyckte jag också att den var bra, men inte fantastisk. Bra, helt enkelt. Sedan, i mitten av boken ungefär, hände det något - Ett litet liv slog verkligen klorna i mig, fullständigt och komplett. Formuleringarna har slagit rot i bröstkorgen, det precisa språket har varit skärande, karaktärerna har känts verkligare än verkliga livet. I flera dagar har jag knappt kunnat tänka på något annat än Jude och hans vänner, jag har levt och andats den här boken, läst hundratals sidor per dag, låtit bli att sova bara för att få läsa.

Det är första gången på länge som det händer, och upplevelsen har varit i det närmaste lyrisk. Det beror först och främst på de mästerliga personporträtten i boken - framför allt, såklart, av Jude - en trasig och förstörd människa som skildras med all den komplexitet, ömhet och respekt han förtjänar, men också av den genuint godhjärtade Willem, den osäkre Malcolm och den självsäkre men uttråkade JB. Styrkan vilar hos karaktärerna och deras relationer till varandra, och framför allt tolkar jag Ett litet liv som en bok om hur unika, komplexa och svårnavigerade relationerna man har till andra människor faktiskt är. Den är melankolisk och filosofisk på exakt det sätt jag älskar, och den påminner mig ofta om en annan bok som också tog sig rakt in under skinnet på ett väldigt liknande sätt - Steglitsan av Donna Tartt.

Det är dock inte en särskilt munter bok, även om jag inte heller skulle kalla den deprimerande. Den är fruktansvärt mörk vissa stunder, men också så mångfacetterad att det skulle vara orättvist att kategorisera den som just "mörk". För den har ljusa stunder också, hela boken är en mosaik över gott och ont, mörkt och ljust. Den försöker, och lyckas också, med att kartlägga ett helt liv, med sina glädjeämnen och sina oerhörda avgrunder. Men i många sidor på slutet rinner tårarna, och det är helt enkelt inte en bok för den som söker lätt och ledig sommarläsning.

Själv har jag dock fallit lika hårt som jag hoppades på - jag ursäktar Ett litet liv alla de eventuella brister den kanske har, för de överskuggas så oerhört av dess styrkor att det skulle vara förmätet att klaga på dem. Jag skulle kunna skriva mycket mer om den här boken, men jag tror det är e bok man gör bäst i att upptäcka på egen hand. Hursomhelst är det en hjärtekrossande, fantastisk, makalös roman som gör läsupplevelsen svår att beskriva, svår att göra någon rättvisa,  men som jag är oerhört glad att jag äntligen läst.

"A Little Life", 2015